Sista lektionen före lovet är avklarad och om en timme typ tänker jag åka hem. Skolan är halvöde och vädret utanför lockande vårvarmt och soligt.
Jag ska till ZOOAB och sen till Hemköp för införskaffande av kattsand och ingredienser till potatisgratäng med vitlöksdoftande färstäcke, ett superdupergott recept jag hittade nånstans i en tanttidning i höstas. Emma kommer nämligen och käkar ikväll, och så ska vi se Tarantinos "Inglorious Basterds" :) och doppa kex i mjölk!
Gårkvällen lika enastående som alltid i Lasersällskap. Vid 23-tiden, när jag krälade i säng, somnade jag som en spädgris och sov supergott. Slutsatsen blir att Laser även har gott inflytande på mina sovvanor, och som jag sa till henne i ett sms i morse: hon borde tappas på flaska och säljas dyrt. Fast då blir det väl ännu fler som ska trängas och bråka om att träffa mänskan, så kanske det är bättre att vi inte blir alltför många som inser den positiva inverkan Lazerwoman har på ens liv? Säkert är det så.
Sedan drömde jag riktigt märkligt inatt, men det var en skön och bra dröm, en som gav sinnero och som satt i när jag vaknade, steg upp och stack till jobbet. Delvis sitter den i ännu. Och mina drömmar den sista tiden har främst varit av stressande och orolig karaktär, så detta tackar vi särskilt för...
Jag hade typ gift mig, och det framgick ganska tydligt att det inte var med ett psykfall, det var liksom den överhängande tanken igenom drömmen; vi skulle ha en fest av nåt slag i lägenheten som jag och min fru (?) delade, och det var massa folk där. Tydligen fyllde min mamma år samma dag och vi hade slagit ihop tillställningarna. Ansikten från större delen av min bekantskapskrets fanns med, men tjejen jag hade gift mig med hade ett utseende som skiftade.Jag såg henne aldrig i ansiktet, men visste ändå, som man gör i drömmar, att hon växlade mellan olika personer.
Och alla var så glada att det var en bra tjej. Det var så betonat hela tiden.
Jag kände mig helt trygg, helt nöjd och varm, och jag tänkte att nu var jag hemma. Den känslan är bestående.
Jag kollade mitt drömlexikon men det gav mig bara lösa ledtrådar. Jag väljer att bara bry mig om den sköna känslan. Och att vara nyfiken på vem hon var. Egentligen.
Idag går annars mina tankar särskilt till älskade Moa och hennes sjuke lille degu Turbo, som har en akuttid på djursjukhuset vid lunchtid. Osthimlen kommer sannolikt att berikas med ännu en liten kloförsedd krigare... <3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar