Februaripoesi

Det börjar
med en kliande oro
i vaderna
fötterna lyfter alltmer
från den isblanka trottoaren
rör sig fortare
börjar springa
utan mål

Axlarna
uppdragna till öronen
förjämnan
Fingrarna
som mot bordsskivan
slår takten
till en sång
som inte hörs

Blicken
långt bort
söker ivrigt
frustrerat
längtande
och irriterat
utan att veta
efter vad

Hjärtat
som ropar
och sparkar omkring sig
som om bröstkorgen
vore en hajbur
av längtan

Blankis
överallt omkring mig