Av nån märklig anledning är det så svårt för mig att skriva om det stora som håller på och tar form inuti mig, och som är på gränsen till att börja ta gestalt även i den yttre världen. Jag gör försök att förklara för min kära hustru, men tror bara jag delvis når fram. Den enda som verkligen fattar är Elena, min terapeut på Spira. Jag nådde en så pass viktig insikt, fick en så bra idé häromdagen att jag var tvungen att messa henne och berätta! Elena blev eld och lågor och ändrade genast min tid hos henne från den 3/10 till nu på måndag redan.
"Fantastiska idéer ska uppmuntras!" skrev hon bara, och sedan dess har jag snubblat runt med en helt annan energi. Det känns som om dörren till en helt ny korridor har öppnats för mig, och jag brinner av lust att börja utforska den.
Min högra hjärnhalva har vaknat till liv, jag känner det i nästan varje tanke, och jag välkomnar känslan med tacksam glädje.
Jamen, ni ser ju. Det låter helt koko, helt... Pretto, helt.... Flum.
Och ändå kan jag lova er att detta är fjärran allt flum, helt opretentiöst och så långt från koko man kan komma.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar