Konsten att vända på steken...

Ja jag bloggar på jobbet. Håltimma. Lyssnar på Vinyl, dricker kaffe och försöker desperat skaka av mig den enorma frustration jag dragit på mig de senaste två timmarna. För jag blir så trött av att vara sur och arg. Dels är det uppenbart En Sån Dag, där man tappar saker, välter saker, slår sig, skriver fel på datortangenterna och retar sig på allt. Dels fick jag en riktigt dålig start tack vare FÖRBANNADE JÄVLA HELVETES FÅNETRAFIKEN OCH DERAS JÄVLA PLÅGATÅG!!! Det var intressant att se ansiktena och höra ljuden som kom från mina medpendlare i morse, när det ropades ut att "tyvärr, tyvärr funkar inte tåghelvetena idag heller!" Typ så. Suckar, frusterade väsningar, illa undertrycka svordomar och tidningar som kastades. Den stackars tågvärden var jättebra, skötte det hela supersnyggt och fick faktiskt inga utskällningar heller. Det är inte henens fel, men somfördetta innehavare av detta vidriga yrke och som van pendlare vet jag att tågvärdarna ofta får skiten. Orättvist, men samtidigt förstår jag dem som skäller också. För visst, det är inte tågvärdens fel. Elle lokförarens. Eller kanske ens direktionen på DSB och Skånetrafiken. Men - någons fel ÄR det. Om inte annat så är det dens fel som inte fixar växlarna, som bestämmer sig för att hoppa framför tåget, som inte rustar upp spårhelvetena eller ser till att vagnaran funkar. Men vem är dessa skyldiga? Och hur får man tag i dem när man vill vråla, stycka och massmörda för att man är så dödens trött på att det inte ska gå att pendla till jobbet och samtidigt komma i tid? Nå, sen kom jag, en timme sen, till jobbet och möttes då av avstängda salar. De satans eletkriker som skulle ha satt upp filmgrejer och ljudanläggning igår, gjorde naturligtvis inte det då, utan tyckte det var bättre att göra det idag och därmed ta alla våra salar samtidigt. Nu står jag inför uppdraget att lugna mig. Försöka hitta tillbaka till det goda fredagshumöret som jag tänkt vara på tills jag somnar ikväll. Men hur?