Det kommer att bli en ordentlig utmaning att ta itu med den nya bokidén. Bara researchen har kastat ombord mig på den känslomässiga bergodalbana som jag emellanåt dimper ner i. Men jag känner i hela kroppen, själen och hjärteroten att det är viktigt. Detta kan vara den slutgiltiga pusselbiten innan cirkeln sluts och jag kan andas ut för alltid. Eller, förhoppningsvis för en lång tid framöver iaf. Det kommer att kräva en hel del av mig. Och min omgivning.
Men jag vet att jag har stödet jag behöver. Och de människor jag omger mig med numera är stabila, pålitliga och sunda varelser. Utan den tilltron hade jag aldrig ens kunnat börja fundera. Nu ser jag fram emot detta. Skräckblandad förtjusning.
Förtjusning utan skräck känner jag däremot inför äventyrslördagen som närmar sig! har just grejat en del och imorgon efter jobbet lägger jag handen vid den sista fixen till det hela. Födelsedagsgrisen (grattis på torrrrsda, som min döda psykohamster skulle ha sagt, eller vad säger du Lus?)behöver bara dyka upp på centralen och sen är det lugnt. :)
Det är märkligt hur saker kan bli. Och eftersom jag tror att det finns en mening med alla underliga turer som livet tar, så tackar jag mina stjärnor för att Ödet slängt ner de sista ingredienserna i grytan. Jag är inte helt säker på vad det ska bli ännu, men det luktar i alla fall gott...
Det gjorde det INTE i skolan idag. Det tycktes vara nåt slags allmän fisdag, för det var minst en grabbhalva i varje klass jag hade som fann det för lämpligt att gasa ordentligt i klassrummet. Jag vet inte hur jag blev så luttrad... men det beror troligen på min käre far, som tycks ha stannat i den anala fasen och fortfarande tycker att fisar är hur kul som helst. Jaja, dessa män...
Dagens bild är till Laser och föreställer hennes livvakt. :)
IRL befinner sig denna Spidermanstaty hos moster Vonna och morbror Gonkan, den sistnämnde samlar på asgrymma seriestatyer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar