Märkligt humör

Jag är på ett märkligt humör idag. Känslan efter nattens mardröm satt kvar när jag vaknade och jag har inte kunnat bli av med den. Ännu en stressdröm, ännu en känsla av att vara jagad och vilsegången i något jag trott att jag behärskade. Inatt hade jag tydligen träffat en tjej, men hon visade sig vara nyingången i en sorts sekt och plötsligt dök en sorts äldstegubbe upp hos henne och visade att han ritat på och kvaddat min jacka och det var underförstått att han kunde göra åtskilligt mer skada än så. Jag smet när de inte såg och skulle ta mig hem, genom en enorm stad som såg ut som en kombination av Salzburg och Stockholm. Men gatorna var labyrinter och trasiga byggnader som man fick klättra över, och hela tiden var jag rädd att sektgubbarna skulle hitta mig.
Vaknade och fann till min lycka att Zombie sov på rygg tätt intill mig med de mjuka tassarna i luften. Jag lånade en av dem, och sedan somnade jag om. Inga mer mardrömmar med kattfot i handen.

Sedan åt jag frukost i soffan med den fjärde filmen jag lånade hem; en estnisk independentfilm som heter "Klassen" och handlade om mobbing som urartar till skolmassaker. Helt slut i hjärtat kom jag sedan äntligen på fötter och nu ska jag börja läsa skolboken för veckan; "AlieNation is my nation" om unga män i segregerade områden och hur de använder musik för att skapa en identitet. Typ.
Och skriva några scener.

Och inte tänka. Eller jo, men inte känna.