Halva mars har snart gått och jag börjar så smått skymta slutet på denna eländiga vinter. När det var nederbördsdax igår kom det - regn, inte snö. Jubel i busken.
Det är ljust de dagar jag går upp 6 och hinner ljusna innan jag är på jobbet de dagar jag går upp 5. Jag kan ha min nya grymma fejkskinnjacka, gå i mina Converse och slipper långkalsonger och mössa.
Som Elin sa i tfn häromkvällen - den här vintern har varit alldeles för lång. Och min "vinter" har ju varat sedan i september dessutom. Mental istid som kära Ebba Grön sjunger.

Ruth, min arbetslagsmamma och tillika den som tagit på sig rollen som den som analyserar allas mående och eventuella mående och upplyser resten av oss om det, kom in till mig på lunchen idag, jag hade slutat och satt och väntade på att det skulle bli dax att gå till tåget.

- Hur är det, Anna-Malin? Du sitter nerhasad och ser så sur ut idag. Du vill bara härifrån va?

Vad svarar man på det? Mer än; ja, det vet ju du. Ruth anförtror jag mig åt nämligen. Och hon åt mig. Det är fint.

Oh well, gnällignäll. Jag överlever. Jag tar ju åtminstone de första små stapplande stegen på väg till nästa avsats nu, iom att jag börjat plugga vidare.
Det känns ju bra, även om det är lite som känslan jag hade när jag tagit mina första ynkliga 3 poäng på lärarhögskolan. Jag tänkte: Jaha, nu har jag bara 197 kvar.
Och sen storknade jag typ.
Så känns det nu, som att ha köpt en målarpensel och nu står inför att måla typ... hela Höör.

Katterna gillar den nya möbleringen. De ligger ofta i sängen även om dagarna, som den står nu har de värsta bra uppsikten över hela lägenheten, innan stod den ju lite undanskymt. Och än så länge har draperiet med Che fått hänga på väggen, peppar peppar...

Jag sa upp Sydsvenskan idag, efter att ha prenumererat i nästan 10 år. Varför? ja, alltså, jag läser ju inte tidningen mera. Inte gjort det på en månad. Och papper till buren kan jag ju få med alla Metro och City jag kan snyta på tåget.
Sds är en moderattidning, som min pappa så ofta påpekar, och det funkar helt enkelt inte längre. Jag önskar att Arbetet fortfarande fanns, men nix. Finns inga röda alternativ till dagspress. Röv liksom. Det säger saker om mediasverige som jag helst vill ignorera.

Jag har börjat läsa en av mina bokreafynd - en helt fantastisk bok av Per Nilsson som heter "Svenne", och som är en sann berättelse. Jag köpte fler Per Nilsson-böcker när jag insåg att detta var en ny rosad ungdomsförfattare. "Svenne" har jag hört talas om en hel del, nästan lite sugen på att fråga Anna om vi ska köpa in en bunke till teknikprogrammet. Hm.
Jag är en kräsen läsare och det är sällan jag fastnar på det här viset. Det ska Per ha en eloge för. Men sen är jag intresserad av fenomenet också. Nynazismen och vad som får människor att ansluta sig till den sortens grupperingar. Till grupperingar överhuvudtaget. Gruppdynamik kontra självständighet. Intressant aspekt av det mänskliga beteendet.

Imorgon är det mellodate med Laserkvinnan igen, this time at my place. :D Jag ska laga mat och hon ska huka sig när katterna slungar sig över henne. Hehe.

Snart har jag läst halva kursen! Och det går fint. Jag väntar på att få veta vad jag fick för betyg på min uppsats om modsens missbrukarkultur. Men deadline är typ på söndag så... jag lämnade in först. Inte illa när man jobbar heltid samtidigt. :)
Nu har jag hittat 2 av de 3 sista böckerna till kursen, till andra delmomentet, på Bokbörsen, så det blir betydligt billigare. Nice. :)

Skönt med helg. Skööööööööööööönt.