Trött igen

Eller, "igen" är fel uttryck att använda, för jag har aldrig upphört att vara trött. Jag är så seg på morgnarna att jag verkligen får slita mig själv ur sängen och tvinga mig att göra allt jag ska; tvätta mig, klä mig, fixa med djuren, äta frukost... suck. Men nu är det helg. Och sen är det bara en vecka till sportlovet, och då ska jag fan sova. *gnuggar sömnigt i ögonen*
Imorgon blir det IKEA med Laserkvinnan. Och tacos. Och Mello. :P Skojskojskoj!
Annars ska jag försöka vara i lugn och ro så mycket som möjligt. Jobba med kursen, klia katterna och skriva. Fast, det säger jag varenda fredag och det blir aldrig som man tror. Håhåjaja.

Fast annars är det ofta just det som jag håller mig fast vid som tröst i denna gröt till tillvaro; att man faktiskt aldrig kan veta vad som ska komma att ske. Det gör att jag orkar fortsätta hoppas, och till viss del tro, att jag en gång ska få det jag vill ha. Behöver. Saknar.
Det, och det faktum att jag tror att allt som är menat att ske, sker.
VISSA SAKER ÄR MEANT TO BE!!!!!
Jag tänker så mycket på det nu. Och den tron bara växer och växer...

Vidar på jobbet har skickat ett rekommenadationsbrev om mig till sin gamla rektor i Tyresö! Smickrande, roligt och hoppingivande. *fingers crossed*
Han har kontakter som är bra att ha, och det känns sjyst att han har ett gott öga till mig. Heja Norge! :P

Lyssnar och lyssnar och lyssnar på Melissa. Kvinnan är underbar, vilka fantastiska texter. Precis som med Lisa Ekdahl och Christina Kjellsson känner jag gång på gång hur texterna verkligen talar till mig, som om de känt mina känslor, upplevt mina situationer, och det gör mig trygg...
Om ni är nyfikna så Spotifya Melissa, de texter jag känner mest för är:

* Sen en tid tillbaka (förstås)
* Jag kan inte skilja på
* Vem lämnade vem
* Hur ska det gå?

Ikväll kommer Emma förhoppningsvis att msn:a Ingentinglåtarna ikväll. :)