Tisdag i Skrutthuset

Det är tisdag. Även måndagen blev jättebra; träffade Lusen, blev bjuden på Pizza Hut, varm choklad på Wayne's Coffee och på bio - vi såg "Shutter Island", som var MYCKET mycket bra, och så gick vi i lite affärer och pratade en massa. Det var en bra bra bra dag. Och Lusen tänker flytta tillbaka till Sverige efter sin AT! I höst! Viva! :D

Idag ska jag vara duktig. Ska rätta treornas teaterhistorieprov, skriva klart grammatikhäftet jag håller på att tillverka till ettorna och lägga in nåt mer inlägg i undersökningstråden på skolans sida. SEn planerar jag lite skivbränning. Har så mkt musik jag vill dela med mig till folk av nu, och skivor köpte jag i söndags.
Jag har äntligen lyckats fatta hur man gör playlists på Spotify också, och det är riktigt skönt att ha listor som matchar ens olika känslolägen, inte behöva sitta och söka låtar som en dåre.

Jag mår bättre just nu än på länge. Jag antar att de senaste dagarnas kärleksvågor som mina människor öst över mig är ett av skälen. Sen tror jag att sportlovet kom som en räddande ängel för mig också, jag behövde den här andningspausen, för att hinna tänka och känna efter, reda i trådnystanet inuti mig, och träffa viktigmänniskorna ordentligt, utan att vara zombiefierad av trötthet.
Katterna älskar att jag är hemma, särskilt Zombie. Han placerar sig på sängen när jag äter frukost i soffan varje dag, och när jag är klar glider jag bak till honom och så gosar vi en lång stund. Ajax snarkar som en häst omväxlande i handfatet och garderoben. Det är vårfällning nu, och pälsbollar överallt. Suck. Zomban fäller mest, ser ut som en grankotte. Men, alla vårtecken är bra. Och jag börjar fan bli desperat nu, bara jag hör ordet "snö" får jag rysningar i hela kroppen. Uhh...

Lusen frågade igår om jag skulle flytta till Stockholm så fort jag fick en jobbchans. Jag säger detsamma nu som jag sa till henne då:
Det FINNS saker som kan få mig stt stanna här.
Jag tänker dock inte berätta för en levande själ vilka de är, för jag vill inte att någon ska försöka påverka mig aktivt.
Låt mig bara säga att go with the flow är det plats jag befinner mig på nu. Det verkar som att jag hamnat i en nedförsbacke just nu och jag tänker inte göra ett skvatt för att påverka rullningen. Det enda som är säkert är att jag har förändrats, jag förändras fortfarande och mitt liv likaså.
Och att i Ystad stannar jag inte en dag längre än jag måste.

Nu ska jag koka en balja kaffe och gräva ner mig i adjektiv och konjunktioner och fundera på hur man får dessa att inte låta hälften så vederstyggligt tråkiga som de är. Under tiden kan ju ni små smurfer meditera kring detta påstående, som jag hittade i Råttans blogg nyss, och som på sätt och vis passar ihop med hela min brokiga historia, från tonåren och till idag.

"I bland skiljs två människor åt enbart för att de ska förstå hur viktiga de är för varandra"