Bara bra saker...

Nu har det varit så många bra dagar i rad att jag börjar bli orolig. När kommer backlashen? Och hur hiskelig kommer den bli? Imorgon ska jag träffa min Löskelus, så det känns som att en fjärde bra dag ligger på lut faktiskt... Jag är rädd att när den här veckan är över kommer nåt hemskt att inträffa... varför skulle världen vara så här snäll mot mig utan att ta tillbaka?
Vonna och Gonkan har varit här och ätit rester av gårdagens bakverk, pratat massa, lekt med katterna och sett filmen från arbetslagets julspel som trollet Jill var så snäll och spelade in till mig. Och jag fick en superfin blänkande blå Nikonkamera i present!!!
Som mamma säger (från böckerna om Prostens barnbarn): "Bara bra saker får jag!"

Och då syftar jag inte bara på presenter.
Den här helgen har varit så fylld av kärlek att jag snart inte vet hur jag ska orka med mera, och ändå så fortsätter det bara att flöda. Var kommer alla fina fina människor ifrån som är så underbara och som visar mig så mycket kärlek, uppskattning och värme? Jag kan inte sluta att förundras, och inte sluta att fråga mig: är jag värd allt detta vackra?
Jag kan inte ens räkna upp er alla, men ni vet vilka ni är. Och jag är så innerligt tacksam och lycklig för att ni finns. Glöm aldrig det.

Jag lyssnar och lyssnar på Melissa, och just nu snurrar duetten "Som jag hade dig förut" med Winnerbäck lite extra. Dessa underbara vispoeter...

Så, söndagskväll. Lägenheten är full av nya fina växter. Jag har tvättat, och några örngott som inte hann torka hänger på elementen och doftar blå Comfort. Ajax och Zombie sover på golvet, utspillda som två klickar päls. Melissa sjunger och jag tycker rent av att det känns kul att skriva ihop grammatiklektioner. Saker känns fina.
Men saknaden finns i bröstet.
Om man knackar putsen av en vägg hittar man saker under.