Jag var pms-deppig och moody som jagvetintevad när jag somnade igår, och det satt i när jag motvilligt tvingades ur sängen i svinottan. Det höll i sig hela vägen till skolan, sen kom jag till cafeterian och BANG!!!! så gick det över som i ett trollslag.
Lill-Buffy, ett av mina troll, satt och grät vid ett bord. Det är egendomligt hur fruktansvärt snabbt all min egen moodyness bara liksom... rann av mig på nån mikrosekund! Jag till och med hörde min röst förändras! Har jag dubbla personligheter? Herregud...
I alla fall. Ledsen elev ledde till att jag helt sonika ringde hennes mamma, som efter nån minuts samtal... också började gråta.
Jag var kurator i nästan en kvart. Jag gör det bra. Mamman blev glad igen. Flickan blev lugn. Mamman hämtade flickan.
Sen var det full rulle i tre timmar, drama med treorna och många hysteriska skratt, sedan svenska med trollen och det är alltid kul att prata om Dantes helvetestratt och dödssynderna, så vi roade oss kungligt. De fick rita egna helvetestrattar med egna lidande människor (jag kom ganska lindrigt undan). En uppgift som alltid uppskattas.
Därefter kollapsade jag i fikarummet med två kollegor och lite hederligt skitsnack.
Jag är typ den enda läraren som finns här idag, somliga är på kurs, andra gör väl annat, men här är löjligt tomt inne. Därför kunde två av favorittrollen smita in här och sen satt vi och pratade en massa smörja i över en timme. Nu har de gått på lektion och jag ska snart bege mig till tåget. Imorgon kommer min hemska långa dag, men jag tröstar mig med att ingen annan får gå hem imorgon heller, för det är några som ska vara med på Öppet Hus (inte jag) och det känns bättre. Hemskt att vara sist kvar här...
Så, två kvinnor i olika åldrars tårar, ganska oväntade, visade sig vara en blessing in disguise för mig.
Hade fått massa fina sms när jag vaknade i morse, från Moa, från Elin, från Linn och från Anna. Dessutom en mms-bild av en teckning Anna ritat av mig. Funderar på att försöka lägga upp den här, får se om det funkar sen när jag kommer hem.
Bottom line är väl att jag fortfarande är pms-skakig. Men att min andra "personlighet" kickade in precis när jag behövde det som mest. Och, med tanke på vad jag vet om multipla personligheter - är det inte precis så de fungerar...?
(På bild idag: En av de UNDERBARA Pon & Zi-bilder jag hittade igår... love love love.)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar