Nu flyttar jag bloggen till WordPress. Jag jobbar på att flytta över allt material härifrån dit, men ännu har det icke lyckats.
Här är länken till nya bloggen, som är öppen och som ni kan kommentera på utan inloggning och sånt. Just shoot! Vi ses!
http://charlielundstrom.bloggproffs.se/?p=8
2011-10-05
2011-09-27
Kaffetid
Jag kom just till jobbet, efter en trevlig sovmorgon till halv sju. Det gör faktiskt en orimligt stor skillnad, och det är väl bra gissar jag, med tanke på att det vankas 5-morgnar några dagar i rad sen.
Dricker lite kaffe och försöker samla ihopmig inför arbetsdagen medan jag bloggar och sneglar på högen av Antiken-prov som ska rättas vidare. Ibland önskar jag att jag hade klasser med 4 elever i varje, att rätta 30 prov är alltid lika roligt. Inte. Minns med oförståelse hur jag gillade att rätta saker när jag var nyutexad... jag måste ha befunnit mig i någon form av psykos.
Mötet på Spira igår var fantastiskt, omtumlande och huvudvärksframkallande som alltid. Elena har en förmåga att säga saker som jag först blir irriterad av, och sedan känner att; vafan, det stämmer nog. Så ska jag göra!
Eftermiddagen kommer att vigas åt planering och manifestering i det fysiska, av det vi kom fram till, och det jag själv tänkt sedan dess. Hjärnan går på högvarv nu, och det finns helt enkelt ingen tid eller utrymme för ovidkommande saker vid sidan av. Highway ahead.
Sånt som befinns liggande utanför Detta nu, hamnar längst ner i sorteringshögen och en del makuleras omedelbart.
En blå vind sveper genom mitt liv, och den sveper med sig en del, sveper bort annat. Allt jag kan göra är att hålla ut vingarna duktigt.
Enkelt, omkomplicerat, friktionsfritt. Ingenting annat ryms nu.
Dricker lite kaffe och försöker samla ihopmig inför arbetsdagen medan jag bloggar och sneglar på högen av Antiken-prov som ska rättas vidare. Ibland önskar jag att jag hade klasser med 4 elever i varje, att rätta 30 prov är alltid lika roligt. Inte. Minns med oförståelse hur jag gillade att rätta saker när jag var nyutexad... jag måste ha befunnit mig i någon form av psykos.
Mötet på Spira igår var fantastiskt, omtumlande och huvudvärksframkallande som alltid. Elena har en förmåga att säga saker som jag först blir irriterad av, och sedan känner att; vafan, det stämmer nog. Så ska jag göra!
Eftermiddagen kommer att vigas åt planering och manifestering i det fysiska, av det vi kom fram till, och det jag själv tänkt sedan dess. Hjärnan går på högvarv nu, och det finns helt enkelt ingen tid eller utrymme för ovidkommande saker vid sidan av. Highway ahead.
Sånt som befinns liggande utanför Detta nu, hamnar längst ner i sorteringshögen och en del makuleras omedelbart.
En blå vind sveper genom mitt liv, och den sveper med sig en del, sveper bort annat. Allt jag kan göra är att hålla ut vingarna duktigt.
Enkelt, omkomplicerat, friktionsfritt. Ingenting annat ryms nu.
2011-09-26
Sånt man slipper...
Det finns en del saker som man först tror att de enbart är av ondo. Men så går tiden och man inser att även de mest rysliga saker som hänt en, faktiskt har fört något positivt med sig. Min KBT-tant och jag pratade mycket om det idag, ute på Spira. Jag minns inte exakt hur hon uttryckte sig, men det var något i stil med attkrävs en lång tid omgiven av ignoranta människor för att skapa en klok person."
Hon menade mig. Och det känns fint.
Två nya insikter har jag fått det sista dygnet, och efter sessionen med Elena känns det som om jag fått minst tjugotvå till. Alla lock som legat på alla askar, burkar och lådor i mitt inre, har börjat att lyftas av. Plötsligt kan jag se saker från ett helt nytt håll, eller så är det som att jag kan gå flera steg djupare, komma närmare pudelns kärna. Jag vet inte hur annars jag ska uttrycka det. Elena säger att det är min högra hjärnhalva som äntligen vaknat till rättvist liv, och att det är så här det känns när båda halvorna funkar tillsammans.
Jag gissar att hon har rätt, och jag älskar det.
Förut så har det varit som att vart jag än vände mig, så stötte jag emot stängda dörrar. Slutna väggar, igenbommade fönsterluckor. No access.
Men plötsligt, och jag vet egentligen varken hur eller när det hände, så... lossnade alltsammans. Det är en helt ny värld av möjligheter som vinkar åt mig.
Nu ska jag bara ha modet att börja gå...
Men för att återknyta till rubriken i dagens inlägg: Idas mormor har fått en stroke, och hamnat på sjukhuset. Ida har varit i Helsingborg med familjen hela dagen.
Och det får mig att tänka på min egen mormor, som väl skulle ha varit lika gammal som Idas ungefär, om hon levat idag.
Gunnel Lundström. Momme.
Men hon dog när jag var 12, och några månader efter följde morfar efter. Nils Lundström.
Och sedan följde en lång svår tid.
Ibland har jag tänkt att förlusten av mina morföräldrar och tillvaron som följde med dem, är den största förlust som drabbat mig. Det var då som släkten föll samman, den lilla jag hade. Vi ses typ aldrig mera. Och jag saknar tiden då vi gjorde det, ibland. Jularna ute på landet, med kusinerna och mostrar och morbröder. Mamma. Jo, jag saknar det. Trots att det var tjugo år sedan. Två tredjedelar av mitt liv.
Jag har minnen som egentligen mest är förknippade med bilder, ljud och dofter, smaker och känslor. Inte så mycket situationer längre. Som bilder i ett fotoalbum, eller som ljudupptagningarna på de gamla kassettbanden som fanns hos mormor, där min kusin Emil spelade fiol, och så slutet på bandet där hans mamma sa: Nu är det slut! Vilket var det enda roliga. :)
Men jag kommer aldrig att se mina mor - och farföräldrar bli gamla, få ålderssjukdomar och hamna på hem. Jag vet inte om det är en hemsk sak att säga, men på ett sätt känns det faktiskt skönt.
Hon menade mig. Och det känns fint.
Två nya insikter har jag fått det sista dygnet, och efter sessionen med Elena känns det som om jag fått minst tjugotvå till. Alla lock som legat på alla askar, burkar och lådor i mitt inre, har börjat att lyftas av. Plötsligt kan jag se saker från ett helt nytt håll, eller så är det som att jag kan gå flera steg djupare, komma närmare pudelns kärna. Jag vet inte hur annars jag ska uttrycka det. Elena säger att det är min högra hjärnhalva som äntligen vaknat till rättvist liv, och att det är så här det känns när båda halvorna funkar tillsammans.
Jag gissar att hon har rätt, och jag älskar det.
Förut så har det varit som att vart jag än vände mig, så stötte jag emot stängda dörrar. Slutna väggar, igenbommade fönsterluckor. No access.
Men plötsligt, och jag vet egentligen varken hur eller när det hände, så... lossnade alltsammans. Det är en helt ny värld av möjligheter som vinkar åt mig.
Nu ska jag bara ha modet att börja gå...
Men för att återknyta till rubriken i dagens inlägg: Idas mormor har fått en stroke, och hamnat på sjukhuset. Ida har varit i Helsingborg med familjen hela dagen.
Och det får mig att tänka på min egen mormor, som väl skulle ha varit lika gammal som Idas ungefär, om hon levat idag.
Gunnel Lundström. Momme.
Men hon dog när jag var 12, och några månader efter följde morfar efter. Nils Lundström.
Och sedan följde en lång svår tid.
Ibland har jag tänkt att förlusten av mina morföräldrar och tillvaron som följde med dem, är den största förlust som drabbat mig. Det var då som släkten föll samman, den lilla jag hade. Vi ses typ aldrig mera. Och jag saknar tiden då vi gjorde det, ibland. Jularna ute på landet, med kusinerna och mostrar och morbröder. Mamma. Jo, jag saknar det. Trots att det var tjugo år sedan. Två tredjedelar av mitt liv.
Jag har minnen som egentligen mest är förknippade med bilder, ljud och dofter, smaker och känslor. Inte så mycket situationer längre. Som bilder i ett fotoalbum, eller som ljudupptagningarna på de gamla kassettbanden som fanns hos mormor, där min kusin Emil spelade fiol, och så slutet på bandet där hans mamma sa: Nu är det slut! Vilket var det enda roliga. :)
Men jag kommer aldrig att se mina mor - och farföräldrar bli gamla, få ålderssjukdomar och hamna på hem. Jag vet inte om det är en hemsk sak att säga, men på ett sätt känns det faktiskt skönt.
2011-09-25
Svårt att skriva
Av nån märklig anledning är det så svårt för mig att skriva om det stora som håller på och tar form inuti mig, och som är på gränsen till att börja ta gestalt även i den yttre världen. Jag gör försök att förklara för min kära hustru, men tror bara jag delvis når fram. Den enda som verkligen fattar är Elena, min terapeut på Spira. Jag nådde en så pass viktig insikt, fick en så bra idé häromdagen att jag var tvungen att messa henne och berätta! Elena blev eld och lågor och ändrade genast min tid hos henne från den 3/10 till nu på måndag redan.
"Fantastiska idéer ska uppmuntras!" skrev hon bara, och sedan dess har jag snubblat runt med en helt annan energi. Det känns som om dörren till en helt ny korridor har öppnats för mig, och jag brinner av lust att börja utforska den.
Min högra hjärnhalva har vaknat till liv, jag känner det i nästan varje tanke, och jag välkomnar känslan med tacksam glädje.
Jamen, ni ser ju. Det låter helt koko, helt... Pretto, helt.... Flum.
Och ändå kan jag lova er att detta är fjärran allt flum, helt opretentiöst och så långt från koko man kan komma.
"Fantastiska idéer ska uppmuntras!" skrev hon bara, och sedan dess har jag snubblat runt med en helt annan energi. Det känns som om dörren till en helt ny korridor har öppnats för mig, och jag brinner av lust att börja utforska den.
Min högra hjärnhalva har vaknat till liv, jag känner det i nästan varje tanke, och jag välkomnar känslan med tacksam glädje.
Jamen, ni ser ju. Det låter helt koko, helt... Pretto, helt.... Flum.
Och ändå kan jag lova er att detta är fjärran allt flum, helt opretentiöst och så långt från koko man kan komma.
2011-09-17
Höst på riktigt
Lördag. Jag har sovit tills jag vaknade av mig själv, men en snarkande mysig katt mellan vaderna. Pratat med mamma, ätit frukost, pysslat lite. Skickat Manson-låtarna till tjejen som ska sköta musiken på föreställningen. Japp, vi har fått en ny sådan nu, en som verkar betydligt mer samarbetsintresserad och öht sugen än hon som hoppade av. Allt blir till det bästa, I'm sure.
Strax ska jag ge mig ut i grådasket en stund och handla lite, bland annat en... låda, som min KBT-terapeut sa i torsdags att jag ska skaffa mig.
Vad den ska användas till tänker jag inte berätta här. Åtminstone inte just nu. Inte för att det är hemligt, och inte för att det är nåt pinsamt, utan helt enkelt bara för att jag har förstått att det jag genomgår just nu är svårt att sätta ord på utan att det låter löjligt. Min fru ska få se den.
Hon kom med en idé igårkväll, när jag kom hem från repet, som kändes väldigt bra. Och som jag ska sortera in under Kommande Projekt. Hon är bäst, min fru.
När jag handlat ska jag koka mig en kopp kaffe, glida in pyjamas och raggsockor och sätta mig vid arbetsbordet. En stillsam dag.
Strax ska jag ge mig ut i grådasket en stund och handla lite, bland annat en... låda, som min KBT-terapeut sa i torsdags att jag ska skaffa mig.
Vad den ska användas till tänker jag inte berätta här. Åtminstone inte just nu. Inte för att det är hemligt, och inte för att det är nåt pinsamt, utan helt enkelt bara för att jag har förstått att det jag genomgår just nu är svårt att sätta ord på utan att det låter löjligt. Min fru ska få se den.
Hon kom med en idé igårkväll, när jag kom hem från repet, som kändes väldigt bra. Och som jag ska sortera in under Kommande Projekt. Hon är bäst, min fru.
När jag handlat ska jag koka mig en kopp kaffe, glida in pyjamas och raggsockor och sätta mig vid arbetsbordet. En stillsam dag.
2011-09-12
IPhone
Ligger i vår säng och skriver. Tycker synd om min fru som jobbar sent och är ute i ovädrett vi har ikväll. Regn och storm, hon kommer vara helt dyngsur när hon kommer hem om typ två timmar... Usch. Jag gillar inte när älskling måste flänga runt stan på kvällarna, i synnerhet inte i sånt här jävla ollonväder...
Träffade Laser för en fika efter jobbet idag. Märkligt att se henne, det var över ett år sedan sist. Men hon var sig precis lik. Och jag också, antar jag.
Sen tog jag mig hem, fixade med katterna och tog en dusch. Käkade, satt lite vid datorn, såg Family Guy, Simpsons och 2 1/2 men.
Och så har jag lekt med min iPhone... MASSOR!
Jag älskar denna ljuvliga uppfinning, allt kommunikationsmässigt man behöver finns komprimerat i den! Spel och internet för att slå ihjäl tid med, mail, film på youtube, musik i massor - jag kan tom köpa musik på stående fot - tågtabeller, bussditon, kamera, roliga program att leka med, min bank, gps så man hittar, lampa, kartor, nummerupplysning, almanackor och påminnelsealarm, termometer, väderprognoser, och så de vanliga grejerna, ring och sms- möjligheter.
Det bara slår mig ibland: det finns vettig teknik.
Träffade Laser för en fika efter jobbet idag. Märkligt att se henne, det var över ett år sedan sist. Men hon var sig precis lik. Och jag också, antar jag.
Sen tog jag mig hem, fixade med katterna och tog en dusch. Käkade, satt lite vid datorn, såg Family Guy, Simpsons och 2 1/2 men.
Och så har jag lekt med min iPhone... MASSOR!
Jag älskar denna ljuvliga uppfinning, allt kommunikationsmässigt man behöver finns komprimerat i den! Spel och internet för att slå ihjäl tid med, mail, film på youtube, musik i massor - jag kan tom köpa musik på stående fot - tågtabeller, bussditon, kamera, roliga program att leka med, min bank, gps så man hittar, lampa, kartor, nummerupplysning, almanackor och påminnelsealarm, termometer, väderprognoser, och så de vanliga grejerna, ring och sms- möjligheter.
Det bara slår mig ibland: det finns vettig teknik.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)