Efter två månaders sjukskrivning plus två månaders sommarlov, kan jag så här inför skolstarten i övermorgon konstatera:
Jag klarar numera av:
- Att jobba med hjärnan
- Att tänka på jobbet utan att börja gråta
- Att umgås med folk flera dagar i rad
- Att vara trevlig mot andra
- Att relatera till andra och känna empati
- Att göra flera saker samtidigt
- Att känna hopp inför framtiden och mina mål
Däremot klarar jag fortfarande INTE av att vistas i en trång folkfylld offentlig lokal med hög ljudnivå. Men det tror jag aldrig att jag egentligen kunnat, och det vet jag att jag aldrig kommer att klara heller.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar