Mhm, sånt kan man ju alltid fundera på ifall man inte läst löpen redan. Löpen för skvallerpressen alltså. Men jag ska ge er tre alternativ:
1. Alexander Bard
2. Camilla Henemark
3. Jean-Pierre Barda
Make you choice. Jag vet att monarken gjorde det i alla fall.
När jag såg de slemmiga löpen om den slemmige regenten kom jag att fundera på OKEJ, den superdåliga poptidning jag liksom de flesta av mina jämnåriga läste på mellan - och högstadiet. I den fanns en hel del om Armu of Lovers i början på nittiotalet. Då var jag elva år, och jag fick deras platta Massive Luxury Overdose i julklapp. (Ni vet den med Crucified, Obsession och Candyman Messiah på?)
På den tiden hade OKEJ ett helt uppslag med en stor intervju med en grupp eller artist i varje nummer, och intervjuare var alltid Johnny O'Kej, en ful och snuskig tecknad råtta som skulle föreställa OKEJ:s maskot typ. Man lade alltså in en tecknad bild av denna råtta någonstans i det stora bakgrundsfotot på intervjuoffret, och om det var en s.k. snygg tjej som intervjuades så placerades han gärna på ett halvnaket bröst, nerklämd i en urringning, gärna klämmande om en bröstvårta.
Om han intervjuade en MAN, gärna ett bad-ass som Alice Cooper eller Slash från Guns 'n' Roses, så hade man tecknat att Johnny blev strypt eller på annat sätt misshandlad av artisten.
Otroligt. Och dessa tidningar köpte ovetande föräldrar snällt till oss.
I det nummer där Johnny intervjuade Army of Lovers, pratades det mest om sex. Det var sällan homosex diskuterades öppet 1991, men då sex var ett av Army of Lovers stora hooks, så inriktades denna barnvänliga intervju mest på detta ämne.
Och jag läste storögt och förskräckt att La Camilla, Alexander och Jean-Pierre berättade frejdiga stories om sina gruppsexorgier på turnéer, och om herrarnas relation till varann, och jag kände att jag nog ville fortsätta att vara ett barn i sisådär hundra år till.
På bilden låg Johhny inspetad i Camillas decolletage med hennes långa röda hummerklor om svansen, och de andra två stirrade lystet på honom (och brösten).
I rest my case.
......................
Det är segt på jobbet nu, och sjukt stressigt. De nationella proven är i full gång och jag är mitt uppe i utvecklingssamtalen med alla mina mentorselever och deras föräldrar. Morgnarna är mörka och kalla och jag hatar november. Jävla skitmånad. Jävla gökbo.
Skorna jag fick av Vonna är iaf superbra, och jag slipper bli blöt och kall om fötterna.
Det har varit extremt svårt att stiga upp den här veckan, och särskilt med tanke på att min mjuka goa sovvarma flickvänsgris kunnat ligga kvar. Argh... tur att katterna alltid går med en upp. Att se HELA familjen ligga kvar vore tortyr!
Jag hankar mig fram nu, en liten dag i taget, känner lite att jag inte orkar vara särskilt social med folk när jag kommer hem om dagarna. Att pyjamasbrallorna, Idas kramar och lägenhetens trygga frid är det enda jag orkar med när jag kall, våt och helt slut i huvudet kommer från Ystad om eftermiddagarna. Med hjärtat i händerna och ett getingbo i skallen.
För det är mycket nu. Riktigt mycket, och min stackars hjärna kämpar febrilt med att sortera alla intryck, all information och alla känslor som dessa väcker. Mitt jobb äter upp mig för tillfället. Det är så mycket skit som händer och folk är så vansinniga. Riktigt jävla tokiga! Och då menar jag inte på ett skämtsamt sköjjigt sätt, utan just så - galna.
Ida har gett mg en superbra bok med massa enkla gitarrkomp till roliga och bra låtar! Nu ska jag spela lite, och sen ska jag lägga mig i vår supersköna säng och somna som den sten jag är. Om två timmar kommer älskling hem från Helsingborg.
Om ni visste vad jag längtar...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar