Den kastar sig över mig bakifrån som en hungrig tiger så fort jag kommer hem. Det är som att kroppen håller stånd mot den så länge den vet att jag inte är hemma, men i samma stund som jag kommer hem i min sköna tysta lägenhet med de fina mjuka katterna... så faller de sista dropparna energi av mig som en smutsig filt.
Att försöka känna någon sorts pepp är omöjligt. Ingenting spelar någon roll.
Eller, jo! Det finns saker och människor som kan få det att pipa ynkligt långt nere i förtvivlansgrottan. Just nu är det främst Elin, tanken på Sthlmsresan och den nya trevliga bekantskapen på qx.
Och när Zombie kryper in bakom mina ben i soffan eller sängen och spinnande somnar tryckt mot mig. Och Ajax gula förvånade stora ögon i handfatet. Och Lasers filmidé idag. Och att Lusen kommer på onsdag.
Men det är mer en stilla leende vällingkänsla. Jag längtar efter den röda bollen av lycka i magen, bollen av energi och liv och verksamhetslust.
Var är min boll? vem faaan har tagit min boll?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar