[Frustration]

Jag vill börja med att påpeka att det gör mig ganska sur när kollegor med barn glädjestrålande och triumferande berättar att de "tyvärr" ska vara hemma med sjukt barn i en vecka nu. Belåtet leende och konstaterande att "nu blir det Nova Lund" och "hoppas det blir fint väder".
Jag har inga barn så jag kan fan inte fuskvabba!
Det intressantaste i saken är att det sedan är samma kollegor som surar brudigt när jag vägrar jobba på helger och kvällar. Seriöst alltså?
Småbarnsföräldrar tappar allt mer i respekt för varje gång jag hör sånt. Liksom när samma typ av smånbarnsföräldar anser att de har större rätt till stans gator än jag, enbart pga att de kommer rullande med en mindre stridsvagn, bred som en amerikanare och säkerligen i samma prisklass. Barnen i fråga kan jag ju inte straffa, men varje gång jag prejas av en "Odd Molly"-mamma på stan passar jag på att armbåga kärringen ordenligt.
Kvarteret Skatan-gänget gjorde en vansinnigt rolig föreställning i lördags, och där parodierade de en sådan mamma på ett galet roligt sätt! :D

Ja, jag är arg idag. Skitsur. På det mesta. Trött på att jobba ihjäl mig för andra människor och sen inte ens få nåt resultat. Trött på att vara trött på allt. Trött på hjulspåren, förutsägbarheten, trött på att folk bara ska ha och ha gratis av en. Trött intill döden. Trött på att kallas på intervjuer men aldrig få andra jobb. Trött på att försöka och försöka med allt möjligt utan resultat.

TRÖTT PÅ ATT INGEN NÅGONSIN V I L L NÅGONTING!

Jag ska rätta grammatikprov nu. Trött på det med.

Jag vill rymma. Bort, vill jag.