Väsentligheter vs oväsentligheter

Vart tog den här dagen vägen egentligen? Jag vaknade sent iofs, efter ett över fyra timmar långt samtal med finaste syster Elin, och sen fastnade jag i boken om kroppsspråk. Ännu en natt av detaljerade intressanta drömmar, det har varit en ovanligt lång sådan period nu. Sen var det brunch och de sista avsnitten av "Trolltider", och sen gick jag till mamma och påskfikade lite. Bytte påskpresenter och drack kaffe och pratade lite - och såg mera "Trolltider", för jag visste att hon skulle uppskatta det lika mycket som jag. Troll som troll. :)
Sen blev det en energigivande prommis och så har det varit tvätt i eftermiddag. Pyttipanna och en present till den förrymda superkvinnan, som ska postas när den torkat, typ imorgon. :)

Jag känner mig relativt redo för jobbet på tisdag faktiskt. Inte för att jag direkt längtar, men det tar inte emot på samma avlivande sätt som efter jullovet. Tror det beror på många olika saker, men en av dem är nog att jag har sökt lite jobb och på nåt känner att det kanske ändå finns en chans att få göra nåt annat - kanske tom snart! Det där drömjobbet jag sökte i torsdags... ååååååååååååh!!! *dregel*

I vanlig ordning följs mitt jobbsökande av upprörda elever och nyfikan påhejande vänner och loved ones på fejan. En av mina små pojkars mammor är världigt aktiv på min sida och gillar och kommenterar hej vilt. Det är samma mamma som för några månader sedan öste så mycket vackra ord över mig i telefon. *stolt och varm*
Hon skrev iaf till mig apropå mitt påannonserade önskejobb att jag kunde räkna med ett uppror om jag skulle lämna mina skyddslingar när jag nu fått dem att upptäcka svenska språket. :) Jag svarade att jag dagligen manar dem att göra just uppror när de anser att saker är fel, och då svarade hon med detta fina mail:

Det är klart att du har gjort annars hade du väl inte varit den du
är!!! Håller på dig!! Stora Påskkramar från mig och lycka till, det är ju faktiskt viktigt att man går vidare. Du har redan för all framtid satt dina fotspår och det är ju det som man ska och vill eller hur??? Tack för att just DU finns.

Jag är fortfarande helt mjuk i magen av rörelse. Fina människor finns det. Och när man inte får cred av de som borde ge en det, så är det extra viktigt att man får det från elever och deras föräldrar. *glad*

Ja, jag känner mig glad. Överlag. Full av hopp och energi och med ett leende i hjärtat som sprids via blodomloppet och når de mest avlägsna delar av kroppen.
Jag ritar mina gubbar i Paint och ler åt det beröm jag fått av de vänner som sett detta mitt nya projekt...
Snart kommer Laser hem! Eller, flåt - inte "hem" - TILLBAKA! ;)
Yay!

Mera gubbar nu. Sen Elin igen.