Hemkola

Phuff, det känns som om jag hade skallen full med seg halvtuggad hemkola. Och inte ens chokladvarianten. Nu har veckan knatat iväg så långt att jag känner av de tidiga morgnarna ordentligt. Det var tung i morse, allt välte och trillade och illfänades irriterande, katterna var småstöriga och kroppen kändes tung. Huvudvärk. Trötthetshuvudvärk, så den lär inte vika.
Jag hade tänkt skriva igår, och hade åtm påbörjat ett blogginlägg, men sedan ringde allrakäraste jordsvinet från Bredäng och det blev 1,5 timmes telefonprat istället. Inte dumt alls! Men - föga produktivt. Om Anna käkar äpple idag lär jag somna som en sten.

Jag hittade ett bra jobb att söka idag också, det är inte fy skam. Det har varit klent med det den senaste veckan, tydligen behövs det bara förskollärare med specialpedagogkompetens och fritidsledare med typ flygcertifikat just nu. Morr.
Ska söka jobbet när jag kommer hem idag. I övrigt har jag inga ärenden idag, det känns skönt. Nu sväljer jag ner en Ipren med en massa kaffe och hoppas att det ska göra åtm nån liten skillnad på Hemkolastatusen. *suck*

På pluskontot just nu finns att de svenska nationella proven är färdiga, rättade och paketerade, att utvecklingssamtalen är over and done with och att treorna faktiskt verkar börja kunna sina repliker till pjäsen. Vi repade alltså scen 1-5 UTAN manus igår och det gick över förväntan. :)
På minuskontot finns tröttheten som är så svår att få bukt med, anfallen av frustrerad rastlöshet som får mig att vilja kasta saker omkring mig, irritationen över att saker är så sega och det faktum att det är typ 5 veckor kvar till lovet.

Sen finns det ju annat som alltid ligger på plussidan, som kisepojkarna, att Puck mår bra, Mamman, Moa, Laser, Lusen, Elin, Linn och Daniel och allt annat som får mig att le. Och att det är vår. För varje dag blir det grönare och mer knoppar, utslagna små blommor och försiktiga ljumma vindar.


Men om inte något radikalt positivt händer snart så kommer tankarna på att rymma till Stockholm att väckas till liv igen.