
Blähh, jag kan verkligen bli så förtvivlat TRÖTT på människor.
Ibland undrar jag hur arten kunde utvecklas till att bli sä förbannat korkad och irriterande. När sorterades enkel rak kommunikation bort från genlagren? Och varför, all världens gudar, VARFÖR ersattes den av detta jobbiga enerverande meningslösa sammelsurium att mellan-raderna-budskap, omtolkningskrav och trams? Kunde vi inte fått nåt vettigt att fylla den delen av hjärnan med istället? Eller åtminstone vettigARE? Som förmågan att sova med öppna ögon? Eller, vad fan som helst hade egentligen varit vettigare.
Det var iaf inte utveckling utan snarare degenerering.
Näe, ge mig en människa som kommunicerar helt rakt och öppet, säger vad den tycker och står för det - och jag ska älska och ära denna person i all avighet, amen.
(Vid sidan av mitt desillusionerade gnäll kan jag upplysa om att moster Vonna kom förbi med en ny, jättefin och hög kattklätterställning till misemojarna, som det har klängts en hel del i redan. Kattalonien är med andra ord återställt! :D
Fast jag blev avbruten i skrivandet, så nu återgår jag till det. Shalom.)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar