En elvisp i ankdammen

Okej, ni som kan Höör, tänk er Tjurasjö.
Ni som inte kan Höör, kan tänka er vilken sunkig ankbajsfylld plaskdamm som helst.) Ni kan se den framför er: brungrönt algigt stillastående vatten. Gräsänder som kvackar, gangbangar, ruvar ägg, vallar anklingar, äter slemmiga detaljer som ankor äter, och skiter.
Fyllon på en parkbänk som kastar gamla Heinekenflarror och burkar i vattnet samtidigt som de brölar nåt frustrerat inne i dimmorna.
Småungar som kastar stenar, ibland på ankorna, ibland på fyllona, ibland på vattenytan.
Några träd runt om, al och bok mest, och så sly och låga buskar fulla med bråte och hundbajspåsar.
Det är typ juli. Varmt. Ingen vind.
Triistessss. Inget häänderrr. Seeeeeg...

DÅ!!!

En elvisp i heffaklumpsstorlek brakar plötsligt ner från ingenstans, kör igång som Leatherface i Motorsågsmassakern och VRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRROOOOOOOOOOOOOOOOOM!

Ankor, fyllon och snorungar flyger åt alla håll, vattnet skvätter, den dyiga bottnen rörs upp, det blir liv och rörelse och träden flaxar uppiggat med grenarna!

Tänk er lukterna, ljuden, värmen i luften...

Oh well, that's me now.