Snart är de tre första scenerna i "SKRIK" färdigskrivna. Jag har ägnat eftermiddagen åt att skriva rent det jag gjort i blocket på jobbet, på datorn. Sju sidor och tre scener. Kanon. Jag börjar få in greppet nu, det var några månader sedan jag skrev manus senast. Men känslan är alltid densamma: en viss stress över att lyckas få med allt som ska in i varje scen, samt ge samtliga karaktärer rätt antal repliker, men samtidigt en sån skön känsla av flow när replikerna flyter på och jag börjar se scenlösningarna i huvudet. Min kursledare när jag läste Teatermanusskrivande sa att jag var duktig på att tänka i bilder, och det känns som en fantastisk komplimang.
Att skriva prosa är inte lika stressande, det finns inget bestämt och man kan låta texten rusa på som den vill, leta sig fram efter egen känsla. Och att skriva lyrik går som av sig själv.
Jag har ritat massor av gubbilder i Paint nu, och satt ihop med tanketexter. Som bilden jag la upp igår. Idén är från en bild under viadukten in mot Höör, och sen har jag lagt till tanken med ett stort suddöga och mina egna texter. Jag gjorde några såna bilder när Irene och jag gick serietecknarkursen, men min lärare där bara dissade allt jag gjorde hela tiden, så jag fortsatte inte.
Nu har jag börjat hitta formen, och jag funderar på hur jag ska lägga upp dem. Hemsida? Sprida vykort på stan i smyg? Det tål att funderas på, ska testa bilderna på folk jag träffar också.
Kreativt flow! Underbart! Fantastiskt! Och två våldsamt spinnande katter som tar opp hela bordsytan. Jag har börjat längta efter ett skrivbord...
Ja, det finns saker att längta efter. Jag undrar om det är vad nattens dröm ville säga mig? Det var iaf grymt av den. Och grymt att jag måste vakna upp ur den drömmen. Grymt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar