Skillnad

Nej, vännen.
Jag har läst din blogg, och jag såg vinkningen till mig. Men...
Jag kommer inte att lägga tid och tankar på att fundera över varför du inte ringer mig längre.
Jag kommer inte att fundera över varför du anser att vi glidit ifrån varandra.
Jag kommer inte att skicka en massa långa och krångliga förklaringar till allt jag säger, gör, eller inte säger och gör i fortsättningen.
Jag kommer inte att må dåligt för att du inte har "fyllt min plats", som du säger.

Det jag skrev igår var inte menat att såra dig alls.
Det var som det är, som det varit hela tiden. Din och min relation har aldrig varit nära på det sättet jag behöver för att prata om den typ av saker som jag nämnde. Det är något jag spar för mina allra närmaste, och dit hann vi aldrig.
Den sortens förtroende tar det mer än några månader att bygga upp, och mitt förtroende för dig föll ihop som ett korthus vid flera tillfällen.

Du valde andra vägar, det är ditt val och ditt liv. Jag har sagt att jag gärna är din vän, och det är jag. Vad du nog inte förstod var, att för mig är det skillnad mellan det engagemang jag ger i de olika relationerna. Och jag har förstått att jag blev mer sårad än jag trodde av det där sista.

Jag tror inte alls att du menar illa. Men du sårar, och du ser så ofta inte längre än till dina egna behov. Det har jag sagt förr, och det står jag för. De som varit i min närhet under vår korta tid, kan intyga att jag farit ganska illa.
Det spelar ingen roll om det varit med flit eller inte, för känslan är densamma.
Och därför föll ridån ner framför mitt ömtåliga förtroende.

Jag lägger så mycket tid och kraft på att fundera över andras beteende och de bakomliggande skälen, att jag ofta glömmer att en cykel ibland bara är en cykel, och ett leende bara ett leende.
Nå, det är sådan jag är, och inget att göra nåt åt - men jag väljer att lägga den energin på andra nu.
Så nej, jag kommer inte att "fundera över skälen".

Jag gör som jag rådet av min psykologtant: konstaterar och går vidare.