Geggigt Svammel

Jag jobbar ganska hårt på att fortsätta att tänka på vanliga saker. Som de sista veckorna av terminens jobb, som att komma ihåg vad jag heter och vad som förväntas av mig. Typ att gå upp ur sängen, äta och lägga mig. Eller, ja, okej, jag överdrev lite där.
För nä, jag jobbar inte särskilt hårt på det alls. Jag är fullständigt nöjd med att vara förälskad och att det faktiskt är ömsesidigt. Allt annat faller fullständigt på sidan just nu. Jag tror jag gått ner typ 2 kilo den sista veckan för att aptiten blivit så nyckfull. Och jag pendlar mellan att bara le, le, le som en nyfrälst dåre och att rynka ihop hela ansiktet över att det finns saker som arbeten som hindrar en från att vara där man vill med vem man vill hela tiden.

Du är inget ufo. Du är helt och hållet outad. Det finns inga tvivel om din läggning, och du är tillfreds med den. Inga gamla ruttna ex som du inte kommit över. Du bor inte hundratals mil bort (även om Helsingborg är tillräckligt hemskt).
Tänk att det går att vara obefläckat GLAD i en förälskelse!
Tänk att det inte dykt upp en massa hopplösa aber som kommer i vägen!
Tänk att det kan finnas en människa som du.
Som är så sjukt rolig, cool, intressant, kreativ, smart, lätt att vara med, alldeles fantastiskt enastående söt och fin och och och... ja.
Tänk att det kan finnas en du. Som tycker om en jag.